Igår kväll tog DIF emot förra säsongens finalmotståndare HV71 i första omgången av Elitserien. Samtidigt som HV i media lyfts fram som jättefavoriter till både serieseger och SM-guld så har man tvivlat en aning på DIF. Det har varit många tunga spelarförluster för vår del samtidigt som några unga spelare lyfts upp för att fylla skridskor med storleken stor.

För de som tvivlat på DIF så kom svaret omgående, redan i fjärde minuten tog vi ledningen genom en styrning av Mathias Tjärnqvist. Matchen spelades i ett grymt tempo och det var samma intensitet som i finalserien i våras. Efter att HV utnyttjat numerära överlägen för att kvittera och ta ledningen så vände DIF på steken genom två mål inom loppet av 22 sekunder i tredje perioden. Hovet exploderade givetvis i lycka och det var en seger som säkerligen gjorde gott för självförtroendet i laget.

Noterat under matchen:

* 19-årige John Norman gjorde sitt första elitseriemål och passade även på att spela fram Tjärnqvist till vinstmålet. Det är just ett sånt här besked vi behövt efter att Josefson flyktat

* Nyförvärvet Josef Boumedienne passade på att försöka arrangera om Linkans tandrad vilket ledde till ett boxplay modell längre. Det lär bli en avstängning att vänta. Så kan det gå, men nu vet alla att det gör ont att möta DIF, oavsett vad motståndaren heter.

* Daniel Widing kommer göra många mål från sin position i PP, ruskigt tungt skott.

Bara 7246 åskådare, pinsamt. Visst, det är bättre än det gnaget lyckades samla ihop till sin första elitseriematch men ändå inte värdigt ett DIF i en premiär. Vi förväntar oss lapp på luckan till matchen mot SAIK lördagen 25/9. Stöd DIF!

Så nära men ändå så långt borta.

Det hade kunnat stå 3-0 efter en kvart och det hade inte ens varit orättvist. Nu blev det endast ett mål och det på en sådan där chans som Daniel Larsson normalt skulle missa 99 gånger av 100. Under den här perioden är DIF så usla och vilsna att jag bara ville stänga av TV (tack ComHem som hjälpte mig med det till och från, sopor!). Men så ofta då ett lag har legat på och pressat kommer det andra tillbaka. DIF jobbade sig förtjänstfullt in i matchen. Mycket bolltrillande, men precis som tidigare ofta utan tempo eller idé. Det var dock en välkommen ändring av matchbilden. Tyvärr verkar DIF helt oförmögna att tagga till och etablera tryck, trots att tillfälle gavs gång på gång. Malmö har bättre spelare och är ett bättre lag men de tappar ofta bollen och glömmer stundtals bort sitt eget spel. Så bra är de verkligen inte.

Just löpviljan och taggningen stör jag mig på, dvs avsaknaden av dessa. Inte ens på slutet då DIF borde ligga på för reducering och kvittering finns det något jävlar anamma i laget. Bollar går ut till inkast eller frisparkar som till tilldöms, då GÅR spelarna och hämtar bollen…? Jag fattar allvarligt ingenting. Det spelar ingen roll hur skadad Jonson är bara han kan stå på plan, ta några enstaka rusher, och skrika på de andra så kommer det här laget prestera bättre. Det känns som det finns en ocean av mer at hämta hos spelarna, men det plockas inte fram. Jag tror vidare, helt utan fakta, att Wass & Banda inte mäktar med att skälla ut lama spelare och få dem att ta sig i kragen. Vad sade de i paus egentligen? Var är våra fighting faces någonstans? Jag förväntade mig inte en vinst i går, men jag förväntar mig ALLTID att DIF skall kriga in i det sista och vilja vinna matchen, varför skall de annars åka ned? Vid 2-0 går all luft ur laget, suck. Jag tror det är dags att börja med lite tough love framöver.

Lite andra kommentarer:
• Prince, detta under av motsägelser. Lika usel som vanligt i vissa lägen, lika bra är han i andra. Lobbpassen till Oremo är grym, konstigt att inte motståndarna har lärt sig det enda han är riktigt bra på än. Han har en bra känsla men rör sig inte tillräckligt mycket och blir återigen av med bollen helt i onödan för att han står och tänker vad han skall göra med den. Det är inte alltid fel att tänka efter, men då måste han ha koll på sin omgivning.
• Kasper, har han kommit förbi någon motståndare som han mött head on? Bra teknik, bra fart, bra skott, helt okej speluppfattning, men snubben kollar ju på bollen hela tiden han har den. Inte undra på att han blir av med den. Blicken mot motståndarna tack. Dock kul att han kunde göra mål. Nu skall jag inte gnälla men i stället för att springa runt och vara glad över målet borde inte någon sprungit och hämtat bollen istället?
• Lyyski och Petter, sorry gubbar, nu orkar inte jag heller. Dags att bänka er båda framöver. Petter är match efter match en säkerhetsrisk. Dags att prova någon annan på den positionen nu och det skall inte vara Haginge, han är inte bättre. Lyyski har blivit livrädd att göra bort sig så han slår ut de mest enkla bollarna till inkast och tourettepassar. Killen har inte självförtroende kvar. Låt honom successivt bygga upp sig till efter VM. Jag vill verkligen inte se Haginge på plan överhuvudtaget, men han är i dagsläget klart bättre än Lyyski. Så om det står mellan dem så är valet enkelt. Kanske är det dags att prova någon annan; Perovuo kanske? Lite desperat, men så är också läget desperat. Hur som helst, Haginge i väntan på något bättre. På VYB då? Jag har inte sett Calisir och Kuzmanovic så mycket, men skulle ändå vilja ge någon av dem chansen, de kan inte vara sämre än Petter.
• Oremo, kom han rätt någon gång? Hade han varit lite alert på Ekongs pass hade han fått fritt skottläge, nu han backen som var tre meter till vänster om honom i kapp, inte okej. Dessutom så envisas W&B att bänka Kennedy så länge han får spela, bara det är en anledning till att bänka Oremo.
• Kennedy, nu kanske jag medvetet letar bra saker hos honom, men med honom i laget får DIF en helt annan spets. Någon som sticker på mål och skjuter. Något som har bollen tre cm från fötterna, svårt att ta den då för motståndarna. Kennedy från start mot Mjällby.
• Vaiho var inte dålig

JUST SAY MP!

Tony, Kungsholmen

Sällan har en fulseger kommit mer lämpligt än i går. Det hade med lätthet kunnat vara de omvända siffrorna. Tre träffar i virket, två frilägen, och ett helt korrekt mål bortdömt. You gotta fucking love it!

Det är precis en sån här match jag tror kan få igång laget på allvar; att få känna flytet. Det var befriande att se hur hela laget spelade ut de sista 15 minuterarna, då segern var mer eller mindre klar. Plötsligt vågade Kebba kliva på och gå förbi. Plötsligt satt passningarna på läppen och spelare fick bollen rättvända och kom med fart. Plötsligt kom anfallsvåg på anfallsvåg. Bra för självkänslan. Nu vet jag också att det sett annorlunda om det bara hade stått 1-0, då hade TFF haft mer att spela för och inte chansat lika mycket, men det fråntar inte det som hände; att spelarna fick spela ut hela sitt register och ämna planen som vinnare. Den känslan kommer behövas in för torsdagens Boråsdrabbning.

Dembo är bra, riktigt bra. Jag vet fortfarande inte jag verkligen vågar tro på honom igen, men han har varit riktigt bra två matcher i rad nu. Fortsätt så.

Försvarsspelet var lika uselt som vanligt. Haginge är inte bättre än Lyyski, men i dagsläget har jag inte preferens dem emellan. Haginge höll dessutom på att göra om sin bravad från Södertälje i höstas där han skall försöka täcka ut en boll som motståndaren sedan snor och gör mål. Så nära att det hade slutat med ett baklängesmål, men det klart, igår hade den nog inte gått in ändå. Någon som var bra däremot var Toivio. Han spelar enkelt och tydligt hela tiden. Inga onödiga dribblingar eller löpningar. Han står oftast rätt från början och hittar sedan rätt i de flesta förflyttningar. Bra passningsspel också, bra snubbe helt enkelt. Han kommer bli ännu bättre, tro mig. Petter och Kebba är väl ungefär som vanligt. Petter var med i anfallsspelet mer än tidigare och gör det ofta bra men bakåt fortsätter han att svikta. Kebba börjar ofta bra precis när han får bollen, men sedan verkar han inte ha någon som helst aning vad han skall göra av den. Till hans försvar skall väl sägas att han medspelare på mittfältet kunde göra sig mer spelbara. Jag stör mig dock på att han ofta viftar med armarna som om han säger ”kom ned och hjälp mig”. Om han bara tog att par steg snabbt i någon riktning med bollen drar han med lätthet isär ett lag som TFF och nya spelmöjligheter öppna sig. Så spelade han på slutet av matchen då han vågade. Kebba är en mycket bra spelare när han väl vågar. Då han fegar ur är han dålig.

För mig är mittfältsspelet fortsatt otydligt, jag kan knappt se vilken roll de olika spelarna har. Förutom Prince då. Hans roll är att dra ned tempot, kladda med bollen, och försöka att hitta någon med ett lobbpass i slowmotion. Nu är jag lite överdrivet taskig mot Ekong men han är bara för långsam. När han får tid på sig gör han emellanåt riktigt bra saker, men ofta hinner han inte med och tappar istället bollen för att han står och dräller med den. Han måste jobba mycket mer med tempot. Philip var mer anonym än tidigare, känns som han fått en mer tillbakadragen roll. Perovuo blir allt mer intressant då han är längre fram i banan. Skotten kommer oftare och han börjar skjuta in sig nu. Bra samspel med landsmannen Hämäläinen också. Kasper kommer bli grym, bara det han visade upp igår räcker långt men jag tror bara vi sett toppen av isberget än. Efter VM-uppehållet kommer han vara en av allsvenskans största profiler. Vilket driv han har, och teknik dessutom. Kråkbenen spritter och far men bollen hamnar i regel exakt dit den skall. Fortfarande lite osäker om han skall spela högerforward men han gör det bra.

Anfallskollegorna Youseff och Oremo övertygade inte lika mycket och jag har svårt att se hur Oremo kan peta Kennedy, men målet han gör är pure class, inget snack om saken. Hoppas detta kan tända honom ytterligare. Ett problem med Oremo är att DIF egentligen inte spelar 4-3-3 som de säger utan snarare 4-5-1 eller 4-3-2-1. Oavsett hur man väljer att benämna det så blir han allt som oftast ensam där uppe. Understöd centralt från en Adde-liknande roll finns inte. Så även om Oremo vinner bollen har han ingen att spela den till. Värst är höjdbollarna, vem skall han nicka dem vidare till? Därför känner att Kennedy passar bättre som nia. Han suger upp bollen på Jones-manér och går sedan direkt på mål. Christer envisas med att oftast söka sig inåt istället för att dra isär motståndarna genom att söka sig ut mot hörnflaggorna. Det kanske är meningen att han skall göra så men framgångsrikt är det inte.

Oväntat och bra inhopp från Milic, en av de bästa perioderna jag sett honom sedan han kom. Ständigt på gång och får med sig både medspelare och boll. Man vet aldrig riktigt vad som kommer hända när han är på rätt humör. Samspelet med Petter fungerade väl inte så bra däremot. De sprang ofta nästan bredvid varandra. Snacka med grabbar.

*DIF saknar en långkastare. Någon spelare borde verkligen öva på detta. Det är ett utmärkt vapen att ha.

MP KOMMER IN OCH DOMINERAR HUR STARK SOM HELST!

Tony, Kungsholmen

Även om jag satt och svor och var ständigt nervös matchen igenom i går kan jag inte låta bli att på någon nivå beundra DIFs ambition att fullfölja sitt tänkta spel. Detta trots att det renderade i ett klantigt baklängesmål och otaliga borttappade bollar. Det får mig att tänka på säsongen 2001, det är förvisso inte alls samma förutsättningar men de påminner lite grand om varandra. DIF hade då ett nytt spelsystem som de höll benhårt i trots enbart förluster och oavgjorda matcher inledningsvis. F.ö hade DIF då efter fyra matcher samma facit som årets upplaga har. Sedan justerade DIF sitt system en aning (fyra backar kanske var bra att ha ändå) och plötsligt började det gå bättre och vi vet ju alla hur nära guldet det var. Nu försöker jag inte säga att det är ny guldera på gång här men jag gillar dock att DIF håller fast vid sin linje och inte ger upp bara för att det går emot. Jag kommer dock under matcherna fortfarande tycka det är åt helvete, men däremellan gillar jag tänket.

Det tar tid att spela ihop ett lag, det har ännu längre om man dessutom skall spela in nya spelare på de flesta positioner. Det underlättar inte heller när spelet bygger på bra planer och DIF får, som alla andra, spela på åkrar. Sedan är både Daja och Jonson kroniskt frånvarande. Det kommer bli bättre framöver, var så säkra.

Matchen igår var givetvis ett lyft jämfört med den mot BP, men i många stycken består helheten. Göteborg och DIF är båda spelande lag, fast på lite olika sätt. Jag tror just det var huvudanledningen till att det såg bättre ut än förra veckan, DIF tilläts spela mer än mot BP och HeIF. Jag tror DIF kommer att ha fortsatt svårt för lag som spelar mer på omställningar och kamp. Trelleborg på måndag kommer inte bli något lätt uppgift. BP hade t.ex. stort hjärta i sitt spel och manglade sönder ett duttade DIF så kommer det se ut tills att DIF får ordning på sitt spel och tempot. Tills dess kommer det vara en pina att se de flesta matcherna, rakt igenom.

Att bygga ett spel tar tid och under den tiden kommer vi får lida, så är det bara. Jag tror fortfarande på spelidén men blir så frustrerad när spelarna inte ens funderar på om det är okej att tjonga bollen i vissa lägen. De snäva passningar och de korta duttspelet kräver kvalitet i spelare som DIF idag inte har. Det får väl växa fram men Lyyskis klantiga uppspel som sedan blev 1-1 är just den typen av spel som DIF inte har råd med i denna uppbyggnadsfas. Håll fast i spelidén men spela med större marginaler. Duttspelet fungerade bitvis och det fanns en period i andra halvlek då det trillades riktigt bra, men det går oavsett detta för sakta. DIF tappar tempo nästan varje gång de vinner boll och allt för få följer med upp i anfallen. Sedan blir jag frustrerad när DIF gång på gång väljer bort ett mer chansartad boll mot straffområdet för att spela bakåt till en spelare som även han spelar bakåt och vips så är den nere vid Dembo och där börjar givetvis sista man dribbla med bollen. Ofta slutar det med att DIF istället blir av med bollen långt ned på sin egen planhalva istället. Chansen uteblev framåt och laget ställs i ett svårt läge bakåt. Kom igen nu, lite fler löpningar och lite fler chansningar vill jag se.

Lyyski har inte varit bra de senaste matcherna, det kanske ändå är läge att ge Haginge chansen. Tyckte han gjorde det bra när han kom in igår. Youseff fortsätter att visa att han har något men snälla, låt någon annan ta frisparkarna. Innan säsongen är till enda tror jag att Philip kommer blommat ut till en nyckelspelare. Den enda i DIF som verkar vara vän med bollen och veta vad han vill. Målet var klass. Han tvekar inte utan går rakt in i situationen och tänker inte på underlaget eller på försvarande spelare och sedan distinkt in. Bra där.

En sekvens som störde mig betydligt var chansen som gavs med en minut kvar av stopptiden. Istället för att gå för ett vinstmål duttade man bort till sidan för att sedan försöka hålla kvar den där, något som givetvis misslyckades. Ni måste våga DIF.

Några punkter:
• Touma, sämsta inbytet på hur länge som helst. Han såg trött ut redan då han gick in på plan. Men det klart, nobba en formtoppad Guidetti till förmån för denna otränade och tveksamma spelare ett år är säkert en kanonidé.
• Prince är inte en man i nya DIF, han passar inte in i spelet någonstans. He’s gotta go.
• Att Kennedy behövs, det syns, hela tiden. Det finns ingen som har den känslan som han har för att gå på mål.
• Oremo…han får förvisso inte många bollar men när skall han tända till igen?
• Ovanligt snäll match

JUST SAY MP!

Tony, Kungsholmen

”Uselt” sade Bill, ”Värdelösa ytterbackar” sade Bull. ”Det kommer bli bra det här” säger Tony.  Ett väntat men tråkigt stapplande steg från vår nya bebis. Det kommer ta tid och det kommer krävas ett grymt tålamod från oss men spelet och poängen kommer att komma var så säker. Stapplande steg kommer bytas mot styltiga små löpningar, och så vidare. Om jag endast skulle gå på vad som hände på matchen igår och utan att sett något annat i år eller vetat hur skadesituationen såg ut hade jag definitivt tagit rygg på grabbarna Bill & Bull. Det som de säger stämmer ju, det finns det ingen anledning ha någon annan åsikt. Varför blev det då som det blev? Det kan förvisso bara spelarna själva veta, men jag tror följande är några av komponenterna.

Underlaget

Även om Stadion såg ganska okej ut till en början blir det sörja ju längre matchen lider. DIF bygger sitt nya spel på stort bollinnehav och att det skall rullas runt bland spelarna. Det gjorde det även igår. I matchen mot Häcken gick det ibland sakta, tempot på Stadion blir ännu långsammare med det aktuella underlaget. Nu tror jag inte DIF är bollskickligare än Helsingborg för de hade ju samma förutsättningar, men spelidén lagen emellan skiljer sig. DIF är mer beroende av en bra matta och att de får upp farten i passningarna. Det jag dock både gillar och ogillar är DIF:s förmåga att hålla fast vid sin spelidé, inte ge upp den så fort det går emot. Kontinuitet och beslutsamhet i det man gör ger oftast utdelning i längden. Det är givetvis frustrerande när det går sakta och de blir av med bollen i duttmomenten. En brist är givetvis, precis som i gulderan, att ha en annan plan när det inte fungerar. Igår var det uppenbart att DIF skulle få svårt att komma till avslut givet förutsättningarna, ändå fanns inte en tillstymmelse till att ändra taktiken.

Pojklagsmisstag

Det var länge sedan jag såg så många junisgrejer. Att Petter går bort sig totalt vid 1-0 var så pinsamt att jag sjönk ned så djupt jag kunde i soffan. Hela målsekvensen är pinsam. Först blir Kebba bortgjord och sedan springer fyra fem Djurgårdare i pojklagsklunga mot bollföraren som slår den över alla inklusive en vilsen Petter. Rasmus Jönsson kan ju inte missa en sådant läge. Fast det gjorde han i och för sig i andra halvlek. Pojklagsklungorna är för övrigt ett tråkigt nytt fenomen som materialiserade sig lite då och då matchen igenom. Jag tror detta är en annan baksida av den nya spelidén. Då DIF under perioder inte är spelförande finns inte samma tydliga linje om vad som skall göras. I avsaknad på tydlighet gör spelarna något som jag alltid efterlyst; springer. Uppenbarligen är det inte så bra som jag tidigare trott. Nu blev det ytor lite varstans så DIF yrt löpte i klungor.
Backlinjen. Toivio är riktigt bra, i övrigt ytterst tveksam insats. Petter och Kebba känns inte som ytterbackar tyvärr. Lite konstigt att den lagdel där det finns ett visst överflöd är den del som fungerar sämst. Mot Häcken var det mittbackarnas samspel som klickade. Igår var det dåliga insatser från ytterbackarna. Kebba gör ibland en del bra saker men stannar sedan upp och nästan väntar in anfallande motståndare innan han söker en medspelare. Det går för långsamt för både Kebba och Petter och här blir hela laget utsatt då det fumlas. Helsingborgs anfall fick kanterna för enkelt och vandrade ofta långt in mot straffområdet innan någon tog tag i situationen. Ingen av ytterbackarna var heller speciellt behjälplig i offensiven som vi ibland ser Petter vara.

Skadesituationen

Nu kan vi inte lasta Vaiho för målet men han ser mer än lovligt blek och oföretagsam ut. Jag är ingen Dembokramare men det som Vaiho visat upp hittills gör att jag ändå ser Dembo i målet. Jag gillar alla spelarna på mittfältet ändå måste en av dem bort. Det finns ingen chef på plan, ingen som skapar och styr spelet, ingen dynamo om ni så vill. Utan en dynamo kommer det inte bli så mycket av kreativt och konsekvent spel. Det behövs en Daja då ingen annan är mogen uppgiften. Perovou kommer bli en lysande defensiv mittfältare,men fick inte ut det han ville ur vare sig sitt eller DIFs spel. Han blir frustrerad och vill till slut göra allt själv. Jag gillar dock han speluppfattning och hans passningar som slår längs backen tätt bakom närmsta motspelare. Där kommer det skapas möjligheter framöver. Philip H var tillsammans med Toivio bästa Djurgårdare igår. Ständigt på språng och mycket hårdare i kroppen än tidigare år. Håller bort sina motståndare bra och levererar i regel bra passningar och tar löpningar, men han försvann lite i andra halvleken. Kasper kommer lysa upp vår tillvaro rejält om han bara får lite styrning runt om kring sig själv. Som så ofta innan blixtrar han till men inte tillräckligt länge. Jag tror han behöver en sådan som Daja bredvid sig för att ta nästa steg. En skall alltså bort så fort Daja är tillbaka, men vem? Jag tror det blir antingen Philip eller Joel lite beroende på vilka DIF möter. Bättre och spelande motstånd så får Joel spela och Philip då det är tvärtom. I anfallet är skadesituationen värst. Kennedy är given och gör alltid något med bollen, när han väl får den. Christer har tvingats ut till högerkanten för att Milic är för enfotad antar jag. Det fungerar inte. Det blev lite bättre när dem bytte kant men inte tillräckligt. Nu byttes Youssef och inte Milic ut, det kunde varit tvärtom men det spelar som ingen roll då det inte fanns något speciellt drag i någon av dem. Oremo kommer in och får inte många bra bollar att löpa på som vanligt. Trist att DIF inte kan nyttja sig av ett alternativt spelsätt då de skall gå för en kvittering. Närmast var givetvis Kennedy men en bra räddning på en hyfsad nick tog effektivt bort den enda riktiga farligheten DIF hade i matchen. Jonson saknas mer än någon spelare i DIF. Hans sätt att spela och hans spets lyfter vilket lag som helst, nu är det bara tomt där.

Någon som fortfarande tycker det är en dålig idé att hyra Guidetti?

Men jag skrev ju i ingressen att detta kommer bli bra. Ja, det tror jag faktiskt. Om DIF vågar hålla fast vid den spelidé de har och orkar hålla emot de visselorkaner som gång till annan kan komma att ljuda på Stadion så kommer detta att lyfta. Och det kan faktiskt gå snabbt. Med ett par nyckelspelare tillbaka och ett tidigt mål så kan det mycket väl bli åka av snart. Men återigen, kolla på vårt unga lag. Dryga 22 år i snitt, vad kan vi egentligen kräva av dessa så här långt. Dessutom spelade sex av dem inte en match för DIF förra året. Nytt och ungt. Det blir bra det här.

JUST SAY MP!

Tony, Kungsholmen

De flesta som har följt DIF Hockey under året drog nog efter andan när Hardy Nilsson valde Brynäs som kvartsfinalmotståndare istället för förhandstipset Frölunda, ett lag som DIF har förkrossande statistik mot i årets Elitserie. Vilket man inte kan säga om Brynäs – bara en DIF-seger på fem matcher, matcher som har präglats av tätt Brynäsförsvar och krampaktig DIF-offensiv som oftast slutat ute i sarghörnen eller med halvtaskiga skott på Markström.

En väsentlig uppryckning kommer att krävas om Djurgården ska kunna manövrera sig förbi Brynäs och ta sig till semifinal. Det avgörande momentet för att lyckas är att inte lockas in i Brynäs taktiska defensiva spel och låga tempo utan hålla ett högt tempo med bra rörelse och fart genom mittzon och i anfallszon med mycket puckar och folk på mål för att störa Elitseriens bästa målvakt Jakob Markström.

Första perioden
DIF inledde matchen med att ta kommandot omedelbart, skott på mål och trafik framför Markström redan i första bytet och i andra bytet kunde Niklas Danielsson göra 0-1 på passning från årets junior i Elitserien Markus Krüger. Efter den smakstarten dominerade DIF matchen med aggressivt spel i Brynäs zon när Brynäs plötsligt, lika ologiskt som oväntat, .lyckades kontra in 1-1 efter 9.07 (Rödin) på lagets blott andra skott dittills i matchen. Genom en bjudning från domarna fick Brynäs numerärt överläge kort efter kvitteringsmålet och därmed kunde Brynäs successivt ta över initiativet i matchen vilket gav betalt genom ett 2-1 mål några spelmoment senare (i nytt numerärt överläge). Därefter var det dags för domarduon att presentera sig på allvar, tyvärr på samma trista sätt som så många gånger tidigare under säsongen genom en total avsaknad av spelkänsla när DIF rånades på 2-2-målet. Krügers på-åkning av Markström ska inte rendera 2 minuter i utvisningsbåset i ett slutspel och målet som gjordes i samband med den tilltrasslade situationen skulle givetvis ha godkänts.

Andra perioden
I inledningen av andra perioden fick DIF möjlighet att spela 5 mot 3 i 1.07 där kedjan Ottoson-Ölvestad-Nilson med backarna Ragnarsson och Falk parkerade i Brynäs zon. Efter en långsam och trevande inledning på de numerära överläget (DIF:s första i matchen) fick man upp tempot och flyttade pucken snabbare. Ottosson hann missa öppet mål innan Ölvestad, efter en snygg kombination, kunde raka in pucken bakom Markström, 2-2 3:57 in i perioden, assist Marcus Nilson.

DIF återtog nu initiativet och energin i matchen även i fem-mot-femspelet och Djurgårdens första kedja dominerade Brynäs dito fullständigt (Dackell-Dixon-Somervuori). DIF:s juniorer matchades en hel del mot Brynäs juniorer, de som gjorde Brynäs första mål och som var första periodens utropstecken, och även här ägde DIF Brynäs i andra perioden. Härligt också att se Fimpen trycka till Markström bakom mål efter avblåsning. Frukten av DIF:s högre tempo och aggressivare forechecking blev ett nytt numerärt överläge, sedan Krüger krigat sig till en utvisning på Brynäs Ossi-Petri Grönholm framför Brynäskassen. DIF:s andra power play-enhet förvaltade läget utmärkt genom en snygg passning från Klubertanz till Engqvist som satte ett hårt skott förbi Markström, 2-3 efter 15:37. DIF stod på perioden ut och höll spelet i anfallszon.

Tredje perioden
En trevande och lite nervös inledning av DIF i tredje perioden när Brynäs skruvade upp tempot. Brynäs veteran Ove Molin kunde alldeles för lätt få kliva in framför Wesslau och göra 3-3 efter 5.33. I takt med att spelet blev grinigare och mer ovisst slet sig DIF tillbaka in i matchen och efter en fantastisk individuell prestation av Djurgårdens poängkung Marcus Nilson kunde Jimmie Ölverstad slå in ledningsmålet 3-4 med 10.31 kvar att spela.

DIF klarade av ett numerärt underläge strax efter ledningsmålet och därefter kontrollerade man matchen till slutet utan att Brynäs kändes riktigt farliga.

Stabil Djurgårdsseger
Djurgården körde gasen i botten och körde över Brynäs i halva första perioden och hela andra perioden. Förutom 10 minuter i första perioden var Brynäs aldrig nära DIF spelmässigt. Den tredje perioden stod visserligen och vägde men Brynäs lyckades aldrig få det spelövertag och det tryck i anfallszon som krävdes för att hota DIF i den här matchen.

Efter 4-3 på bortaplan och 1-0 i matchserien inför hemmamatchen på lördag är givetvis det mesta positivt. DIF:s matchplan fungerade utmärkt, man tog initiativet omedelbart och avslutade starkt genom hålla Brynäs borta ur matchen efter 3-4 målet. Första kedjan var matchens klart bästa, Nilson bäst på isen, och övriga tre kedjor levererade ett stabilt och bra spel matchen igenom. Box play fungerade felfritt och två mål i numerärt överläge mot elitseriens bästa box play-lag är naturligtvis lysande.

Det enda som inger viss oro är försvarsspelet när Brynäs skär in på mål, och Wesslau; visserligen tog han ett mycket viktigt friläge med två minuter kvar av första, där ett 3-1 mål hade varit förödande. Men ett par onödigt farliga returer och ett mål (nummer 2) som inte såg helt otagbart ut känns väl väl inte helt ok. Om man nu måste klaga på något…

Men på det hela taget en stabil seger för Djurgården och mycket glädjande att se att taktiken med högt tempo och rakt spel fungerade, och att Markström vacklade.

Hardy valde nog rätt motståndare trots allt.

Rockboy