Det har knappast undgått någon vid det här laget att Djurgården beslutat att följa Disciplinnämndens bestraffning till punkt och pricka. Det innebär att endast personer som enligt tävlingsbestämmelserna måste infinna sig på matchen kommer att vara på Stockholms Stadion när Djurgården tar emot Helsingborg.

Men det verkar som om DIF har lyckats trampa på en öm tå hos landets samlade journalistkår. Inom loppet av ett par timmar fanns blogginlägg och artiklar uppe på diverse nättidningar, från Helsingborg i söder till Piteå i norr, där journalister rasar åt att de stängs ute från matchen. Fördömandena haglade, och journalistkåren ställde sig helt oförstående till den solidaritet som Djurgårdens styrelse uppvisar gentemot sina supportrar.

Kollektiv bestraffning var ordet sa Bull….

Hur kan så många journalister missa poängen? Tusentals Djurgårdare utestängs från den Allsvenska hemmapremiären på grund av en kollektiv bestraffning från SvFF. Men när deras egna lilla mazarin- och kaffebubbla brister, då är det minsann helt felaktigt av DIF att stänga ute dem, de ha ju inte gjort någonting fel? Nej, givetvis inte. Men det har ju trots allt inte fastslagits att en enda Djurgårdare gjort det heller. Det går ju bortom allt tvivel att en person utförde en förkastlig handling, men just ansvarsfrågan för lagets egna supportrar återvänder vi till senare i och med problematiken med att identifiera personen som utdelade örfilen.

Kollektiv bestraffning var ordet sa Bull….

Är det inte dags för någon som har möjligheten att skapa en allmän debatt (tror tyvärr inte att jag har de rätta kanalerna till mitt förfogande) gräver lite djupare i det här bestraffningsärendet? Eller det behöver inte vara just detta längre, då RIN nekade prövningstillstånd, utan man kan i princip jämföra ett par likartade bestraffningsärenden och se till vilka påföljder de fått. Det finns ett stort strukturproblem i svensk fotboll, ett problem som överskuggar bestraffningen som utdelades efter DIF-AFF. Ett problem som såväl journalister som andra allsvenska fotbollsklubbars supportrar och ledare borde anse vara värt att debatter i offentlighetens ljus. Detta problem stavas SvFF, Disciplinnämnden och Besvärsnämnden.

Kollektiv bestraffning var ordet sa Bull….

Men för att exemplifiera detta problem ska detta inlägg behandla ärendet DIF-AFF. Av uppenbara skäl är jag aningen partisk i målet, men likväl ska jag ge mig på att ge en någorlunda nyanserad och balanserad bild av bestraffningsärendet och resonemanget kring detta och liknande ärenden som hamnat på Disciplinnämndens bord.

Khennet Tallinger, ordförande i Disciplinnämnden, kan i en radiodebatt i SR igår inte peka på någon specifik punkt där DIFs säkerhetsarbete skulle utförts på ett annat sätt. Och han säger i debatten att han inte är rätt person att ge råd om vilka förbättringsåtgärder som bör vidtas i det framtida säkerhetsarbetet då han inte är någon expert på området. Här kan vi ju stanna upp en sekund och fråga oss, vilken kompetens besitter på den gode Tallinger för att dela ut en bestraffning i miljonklassen till Djurgården på grund av bristande säkerhetsarrangemang?

Debatten mellan Djurgårdens Mats Jonsson och Kenneth Tallinger kan höras här. Det närmaste maniska mantrat om strikt ansvar och att det är föreningarna som beslutat om reglerna, som Tallinger upprepar, kan ju diskuteras lite närmare.

För det första kan man ju konstatera det komiska i att Tallinger refererar till tävlingsbestämmelserna som lagar, för det andra kan man ju undra hur han ser på den riktiga lagen? För att förtydliga, den svenska lagstiftningen. Det strikta ansvaret i tävlingsbestämmelserna trumfar tydligen svensk lagstiftning då man enligt SvFF bör ignorera polisens uppmaningar. För att citera Besvärsnämnden ”Besvärsnämnden vill här också påpeka att även om polisen intervenerar i säkerhetsplaneringen så är det fortfarande den berörda föreningen som har det yttersta ansvaret för att ett arrangemang kan genomföras på ett säkert sätt.”

Den andra komiska aspekten är att i sin iver att hävda att det finns en röd tråd i Disciplinnämndens bestraffningar, så uppfinner Tallinger ett nytt ord som tydligen är helt avgörande för hur hård bestraffningen blir. Farligheten är ett ord som alla säkerhetsansvariga i alla Allsvenska föreningar bör lägga till i sitt vokabulär, och förhoppningsvis finns det någon definition på detta hos SvFF. Vänd er till Khennet Tallinger i frågor om denna definition.

Röd tråd var ordet sa Bill….

Jämför gärna DIF-AFF med GAIS-AIK den 13 juni 2005. Tävlingsutskottet (nuvarande Disciplinnämnden) ansåg att det var:

”Ostridigt i ärendet att ett antal AIK-supportrar före avspark tagit sig över det meterhöga staketet på AIK-läktaren och in på den läktare där GAIS-anhängare befunnit sig samt att AIK-supportrarna gått till angrepp med bl.a. knytnävsslag. Ordningsstörningen pågick i c:a 10 minuter och avbröts så snart ordningsvakter och polis kommit in på arenan. Avsparken fick skjutas upp c:a sex minuter”

”Den inträffade händelsen är att betrakta som en allvarlig ordningsstörning på det sätt som föreskrivs i 3 kap. 14 § tävlingsbestämmelserna. För att en förening ska kunna göras ansvarig för en sådan ordningsstörning krävs dock att föreningen brustit i sina åligganden i säkerhetshänseende. Med hänsyn till de bakomliggande omständigheterna anser TU att AIK inte haft rådighet över den uppkomna situationen och därför inte kan göras ansvarig på sätt som angiven regel förutsätter. Den anmälda händelsen föranleder därför ingen åtgärd enligt denna bestämmelse. Av samma skäl saknas förutsättningar att i ärendet tillämpa ovan redovisade tävlingsregler (TB6:2-3, min anmärkning)”.

De bakomliggande omständigheterna i det här fallet var att polisen beordrat AIKs vakter att släppa in supportrarna på arenan, och därmed kunde AIK inte bestraffas i detta ärende. Någon som känner igen det omvända resonemanget?

Tilläggas kan även att IFK Norrköping friades från en supporter som beträdde planen då man inte kunde fastställa hans identitet eller lagtillhörighet, trots att han kom från IFK Norrköpings klacksektion och även återvände dit efter att ha befunnit sig på planen.

Röd tråd var ordet sa Bill….

Jämför sedan fallet GAIS-AIK och DIFs beskrivning av säkerhetsarbetet inför och under DIF-AFF, hela yttrandet finns att läsa på länken nedan:

http://www.dif.se/pdf/Yttrande_avseende_DIF-AFF.pdf

Besvärsnämndens svar på detta yttrande är:

”Vid bedömningen av påföljd skall hänsyn tas till de åtgärder som Djurgården vidtagit för att förhindra den uppkomna situationen. Besvärsnämnden ifrågasätter inte att Djurgården vid förberedelserna inför matchen mot Assyriska tagit säkerhetsaspekterna på största allvar. Vad särskilt gäller de staket som Djurgården avsett, men förbjudits av polisen, att använda så torde dessa dock inte mer än marginellt ha kunnat påverka eller förhindra händelseförloppet. Av den säkerhetsanalys som gjordes före matchen framgår nämligen att ”staketens utformning är att benämna som cykelstaket och lätt går att få omkull. Besvärsnämnden vill här också påpeka att även om polisen intervenerar i…”.

Säkerhetsbedömningen som Mats Jonsson (som jobbar heltid med arrangemangs- och säkerhetsfrågor i Djurgården) gjort tillsammans med AFFs säkerhetsansvariga och polisen är tydligen inte tillräcklig i Tallingers bedömning. Nu är ju återkopplingen till Tallingers tidigare uttalande om att han inte är någon expert på säkerhetsfrågor så uppenbar så den behöver jag ju knappt nämna…

Röd tråd var ordet sa Bill….

Men är SvFF verkligen lämpade att bedöma säkerhetsarrangemang? Vem minns inte klang och jubelföreställningarna när Råsunda och SvFF stod värd för Brasiliens träningsmatcher, rätta mig om jag har fel; men där brast det väl ordentligt i säkerhetsarrangemanget? Hur gick diskussionerna då mellan Tallinger och Lars-Åke (även om det bara var en träningsmatch)? Man kan ju för övrigt ställa sig frågan vilken arena Besvärsnämnden hade i åtanke när man i sitt beslut skrev ”med hänsyn härtill hade det bort övervägas att flytta matchen till en säkrare arena. …Fastmer får klubben anses ha tagit en kalkylerad risk då man valt att spela denna högriskmatch på Stockholms Stadion”?

Men ett lag som undgick den kollektiva bestraffningen var AIK i sin guldmatch. Trots att man trakasserade IFK Göteborg-spelare att det utbröt bråk mellan de bägge lagens supportrar, så betecknades det hela som en positiv planinvasion. Vart finns den röda tråden som Tallinger menar på finns i alla bestraffningsärenden? Måste verkligen hitta en definition på farligheten…

Röd tråd var ordet sa Bill….

Det här blev aningen längre än planerat, och jag hoppas att ni som orkat läsa hit inte tycker att jag raljerar över händelsen i sig. Men jag anser att den frågan har debatterats färdigt. Ja, det var förkastligt. Däremot hoppas att jag lyckats få någon journalist att höja lite på ögonbrynen och kanske ägna sig åt lite kritiskt tänkande. Tyvärr är journalister idag för bortskämda med att få nyheter serverade framför sig för att orka gräva fram något. Men jag hoppas att ni inser hur mycket det finns som borde lyftas fram i offentlighetens ljus när det gäller Disciplinnämnden, Besvärsnämnden och SvFF. Ytterligare en intressant aspekt är att man ständigt överklagar till samma personer i olika konstellationer, SvFF, RIN, Besvärsnämnden och Disciplinnämnden är ju trots allt mer eller mindre samma personer i olika konstellationer (exempelvis är RINs ordförande även chefsjurist på SvFF). Är det en bra garanti för någon form av rättssäkerhet?

Och supportrar till andra lag, det drabbade DIF i det här fallet. Men handen på hjärtat, hade det inte kunnat drabba i princip vilken klubb som helst? Är det inte dags att vi gör något åt dessa godtyckliga bestraffningar och den amatörmässiga skötseln av Allsvenskan? Man kan ju snegla lite på hockeyn och se hur de löste problemet…

Röd tråd och kollektiv bestraffning…

Osgood

Idag kom beskedet ifrån DIF att straffet om spel inför tomma läktare kommer att tas bokstavligt. Förutom de personer som DIF på grund av avtal är tvungna att släppa in för att få spela Allsvensk fotboll så kommer alla i vanligt fall ackrediterade personer utestängas. Det inkluderar SvFF, Djurgårdens styrelse och skrivande journalister.

Vi kan bara applådera och hylla detta agerande ifrån Djurgårdens sida. Det är en solidarisk handling emot alla oss supportrar (alla utom en) som inte har någon del i den situation som fått förbundet att bryta emot sina egna regler genom att kollektivt bestraffa Djurgården och vår publik på ett sådant horribelt sätt. Det sänder rätt signaler mot oss supportrar, ett budskap om solidaritet och gemenskap. Samtidigt är det en hård känga i förbundets feta ansikte. Om vi fick vår vilja igenom skulle DIF riva samtliga ackrediteringar för förbundets representanter tills en formell ursäkt och ekonomisk kompensation kommit DIF tillhanda.

Förhoppningsvis finns det en och annan journalist som nu får upp ögonen för vad SvFF håller på med, och inte bara grinar över orättvisan i att just han/hon inte får komma in på Stadion. Vi hyser inga större förhoppningar om detta då svenska journalister enligt våra erfarenheter till största del är ryggradslösa kräk men vi hoppas bli överbevisade angående det.

Mer om detta ämne lär följa. DIF MOT RUBBET!

”Kollektiv bestraffning innebär att frångå principen om att var och en skall bedömas efter sina egna handlingar och istället utsätta en grupp kollektivt för ett straff som påföljd för något som de inte samtliga har begått. All form av kollektiv bestraffning är brottsligt”.

Den 4 december beslutade SvFF:s disciplinnämd att Djurgårdens IF skall spela sin första hemmamatch inför tomma läktare pga. en incident som skedde i november samma år. Denna incident kan ses vara uppdelad som händelse ett och två, och i korta drag hände följande; Efter slutsignalen mellan Djurgårdens IF och Assyriska, där DIF stod som segrare och därmed kvarstående i Allsvenskan, stormade delar av publiken ut på planen i glädjerus. Detta är vad jag kallar händelse ett, planinvasionen.

I och med denna planinvasion var det en person som sprang förbi en spelare i Assyriska och gav honom, enligt media och spelaren själv, en smäll på käften. Trots kamerabilder är personen fortfarande oidentifierad, och detta är vad jag kallar händelse två.

Summa summarum har vi alltså en incident där delar av publiken stormar planen och en person ger en spelare en smäll.

Hur kunde det här ha förhindrats då? Tja, egentligen går det inte att förhindra, men man kan göra allt som står i sin makt och följa de direktiv som ges från experter och ordningsmakt. Och det är precis vad Djurgårdens IF har gjort, både med SvFF och deras eget regelverk, samt Polisen som gav order om att inte sätta staket runt planen. Alla direktiv följs från Djurgårdens sida, och det är nu det börjar bli intressant.

Djurgårdens IF, som klubb, döms till 200.000 kronor i böter samt spel inför tomma läktare under första hemmamatchen i Allsvenskan.

Frågan jag ställer mig är lätt; Hur fan tänkte ni nu?

Det är svårt att bortförklara händelse ett, och det tänker jag inte heller göra. Detta tyder bara på att SvFF aldrig någonsin upplever det glädjerus som vi riktiga fotbollssupportar gör. Men hur kan tusentals supportrar straffas för vad en enskild person gör? Hur kan en klubb som följt alla direktiv man ska straffas ekonomiskt, dubbelt dessutom, för en enskild individs handling? Vad exakt har Djurgårdens IF gjort för fel för att få detta straff?

Djurgårdens IF förutspådde en planinvasion, och hade i tankarna att sätta upp staket runt hela planen för att förhindra, eller i alla fall försvåra en eventuell invasion. Polisen ser då att risken är större att publiken skadas, och avråder därmed tanken på att ett staket skall sättas upp då det kommer att generera i större skador. Är det nu DIF ska strunta i Polisens order, eller motsätta sig den för att göra SvFF nöjda? Självklart följer DIF polisens order och struntar i staketet.  Det var nog det dummaste DIF kunde göra då Besvärsnämnden menar att det hade varit bättre att inte lyssna på de som vet bäst.  Detta uttalande från Besvärsnämnden är skrämmande då det står i SvFF:s EGNA regelverk att man ska kunna ta sig ut på innerplanen som en säkerhetsåtgärd för publiken. Det betyder alltså att Djurgårdens IF straffas för att de följer SvFF:s regler.

Hur ska klubbarna i Sverige göra i framtiden då för att förhindra det här? Svaret är enkelt; Med rådande regler skrivna av SvFF går det inte!

Man skulle kunna gräva hur djupt som helst i den här domen och se hur SvFF gång på gång skjuter sig själva i fötterna, men jag tycker att det räcker så här. SvFF har satt upp egna regler som går emot svensk lagstiftning. SvFF verkar njuta av att se klubbar lida. SvFF har en egen agenda som inte gynnar fotbollsklubbarna, spelarna eller supportrarna.  SvFF är en samling korrupta, inkompetenta slipsnissar som njuter av att sakta men säkert ta liv av den svenska fotbollen genom höga bötesbelopp och kollektiv bestraffning. I deras värld kallas det fotboll, i våran värld kallas det sadism.

Free Derry

Så då var den allsvenska premiären överstökad. Tyvärr slutade det i en riktigt sur förlust med 2-1 borta mot Häcken i Borås. DIF ägde den största delen av matchen och det finns tecken på att 2010 blir en betydligt bättre säsong än 2009. Det vi tyvärr får konstatera i år igen är att domarna inte kommer att göra sitt för att skipa rättvisa. Martin Ingvarsson nonchalerar två solklara straffar idag och det är väl helt korrekt enligt förbundets agenda. DIF ska tydligen bestraffas med böter och tomma läktare, förbjudas att spela viktiga matcher på hemmaplan och bli bortdömda som grädde på moset. Någonting är riktigt sjukt i svensk fotboll. Ingvarsson borde inte få döma Allsvenskan de kommande omgångarna, och heller inte få döma DIF på resten av säsongen. Men nu har vi ju inte en liga som sköts professionellt så vi kommer få dras med den tjocka clownen Ingvarsson även kommande säsonger.

Vi uppskattar antalet tillresta till knappt 2000. En siffra som är godkänd med tanke på allt strul som fotbollsförbundet, Häcken och SJ serverat oss med ändring av spelort kort innan matchen och inställda tåg. Stämningen var ganska bra även om frustrationen över Ingvarssons matchavgörande insatser tog över i slutet av matchen. Ultrasgrupperna får en liten guldstjärna då de för andra dagen i rad representerade på bortaplan. Bangers i scandinavium och rökbomber i Borås. Bra jobbat grabbar!

Nu är det hem och käka taggtråd inför slutspelet och nästa bortamatch i Allsvenskan. DIF MOT RUBBET!

Det finns två stora tidningar när det gäller fotbollsjournalism i webb-Sverige och båda trånar efter att vara störst, bäst och vackrast. De har alla enligt egen utsago de bästa journalisterna och de vassaste krönikörerna och bloggarna. Imorgon börjar Allsvenskan. Härligt tänker jag och går in på de två storas sajter som börjar med ordet fotboll. Men oj vad besviken jag blir. Den allsvenska bevakningen EN DAG före premiären är ett skämt.

Efter en analys av Fotbollsbladets startsida så förstår man att det viktigaste som händer i Fotbollssverige är ett webb-tv-program med Robert Laul och att man nu dessutom kan bli ett fan av programmet på Facebook. Grymt! Skönt att byta ut sitt supporterskap av en speciell klubb till att bli fan av ett tv-program. Denna ”artikel” följs upp av, kors i taket, en artikel om Allsvenskan och att Anders Svensson utsetts till bästa spelaren i Allsvenskan enligt Fotbollsbladets egen superenkät (ingen vanlig enkät med andra ord). Därefter följer i tur och ordning en artikel om spanska tidningars reaktion på Real Madrids uttåg ur Champions League, en puff för hur Elfsborgs klubbdirektör blev blåst av en Zlatan-kopia, lite marknadsföring av den egna tidningen och tidningen Superbibel, några videoklipp från den allsvenska upptaktsträffen förra veckan(!), därefter lite mer reklam för att man kan bli fan till det ovan nämnda tv-programmet och sen lite mer om Real Madrid och Lyon. Man märker verkligen att det imorgon är dags för Allsvenskan.

Men på Fotbollsexpressen.se måste det ändå se bättre ut tänker jag då. Men nääää. På startsidans bästa plats är huvudnyheten att Lille skrällde mot Liverpool och i nyhetslistningen av de senaste nyheterna just intill hittar vi i övrigt artiklar som att finska klubbar sparkar sina tränare, Mourad till Norge, Dembo Tourays premiär i fara, Furuseth-Olsen tillbaka i Bajen, Nice tvingas spela utan publik, en puff för ett blogginlägg om Italien vs. England, Milans president stängde av teven i halvtid, Chippen gjorde mål i asiatiska CL och sist men inte minst att Eguren är chockad efter hot på träning.

Bra jobbat. Två artiklar av tio om Allsvenskan. Under detta block hittar vi puffar för några av artklarna som listas i ”huvudblocket” innan vi kan hitta några flera dagar gamla artiklar om bland annat att man ska prata svenska i BP och att så kallade Bajenhuliganer besökt en AIK-träning och hotat Sebastian Eguren (inget nytt dock).

Fattar de inte på Expressen och Aftonbladet att det vi verkligen vill läsa i fotbollsväg är: snyftartiklar om att det under den senaste ligamatchen gick hål på Zlatans fotbollsstrumpa, att Mourinho fått punktering på väg till Inters träning, att Lagerbäck köpt en ny hatt i Nigeria eller att ett en 12-åring utgett sig för att vara journalist och tjuvringt till Erik Hamrén. Åtminstone borde man ju minst varannan dag upplysas om att fotbollen i Sverige är död, så ingen glömmer bort det. För jag tror verkligen inte att någon vill läsa något som klassificeras som en nyhet (man brukar säga att en nyhet ska vara AKTUELL, INTRESSERA MÅNGA och INTRÄFFA NÄRA), djuplodande analyser av de allsvenska klubbarna, granskningar eller något annat som kan vara av intresse för de hundratals (eller ska det vara tusentals eller kanske till och med hundratusentals) intresserade supportrar som slaviskt följer Allsvenskan varje år.

Fast det är klart. De är ju bara huliganer och fotbollsmördare så varför slösa tid och energi på dem?

Hur blir man ett förresten ett fan av Sveriges vassaste fotbollsjournalistik?

Gästskribent från 11433-nätverket

Det är knappast någon nyhet för gemene Djurgårdare att Svenska Fotbollförbundet är vår kanske farligaste fiende. Att de har brutit mot sina egna bestämmelser, agerat fullständigt godtyckligt och skapat ett farligt prejudikat vad gäller bestraffning efter DIF-Assyriska kanske däremot är en nyhet. Den här frågan är inte enbart aktuell för oss Djurgårdare, alla fotbollssupportrar lider till någon del av förbundets förtryck. Om det inte är du som supporter så är det ditt lag som får betala priset för förbundets inkompetens.

Mats Jonsson (DIF) och Göran Rickmer (HIF) har skrivit ett riktigt intressant och tänkvärt debattinlägg om just detta på Newsmill. Vi rekommenderar alla att läsa inlägget.

Tålamodet med clownerna i förbundet är slut nu. De stjäl från våra fotbollsklubbar och spottar på oss supportrar. Skandal är bara förnamnet.

Svenska fotbollsförbundet fortsätter sitt krig mot DIF i synnerhet och fotbollen i allmänhet. Det senaste påhittet är att hemmamatchen mot IFK Göteborg inte skall få spelas på Stadion. En arena som är fullt godkänd av samma förbund sedan tidigare och som har varit värd för flera matcher som SvFF betecknar som ”högriskmatcher”.

Det är oklart vad SvFF:s motiv till beslutet är. Man har inte ens publicerat beslutet utan uppgifterna är helt och hållet hämtade från DIF. Enligt DIF så har matchen klassificerats som en högriskmatch och förbundsstyrelsen har beslutat att matchen inte får spelas på Stadion. Slutsatsen man kan dra är att SvFF anser att Stadion inte är lämplig för högriskmatcher vilket är mycket märkligt om man tittar på hur tidigare möten med IFK Göteborg har avlöpt på Stadion. Efter förra årets match hade matchdelegaten enbart positiva omdömen om hur säkerheten sköttes på Stadion. Vad har ändrats sedan dess?

SvFF verkar ha som utgångspunkt att Råsunda är den säkraste arenan att spela ”högriskmatcher” på. Man verkar då helt bortse att de största ”läktarskandalerna” de senaste åren har skett på just Råsunda. Det antal personer som olovligen har beträtt planen på Råsunda är långt större än motsvarande antal på Stockholms Stadion. Vem minns inte SvFFs egna arrangemang för några år sedan då Brasilien gästade Råsunda där folk kutade in på löpande band. Om det är någonstans där pulversläckare har använts flitigast av säkerhetsfolket så är det på Råsunda. Också rent logiskt borde ju Stadion vara ”säkrare” med tanke på den naturliga skyddszonen i form av löparbanorna.

SvFF är dock så långt ifrån logiska som man kan komma. Lag som tvingas spela sina hemmamatcher på bortaplan, ett spelschema som är till en tredjedel fastställt och godtyckligt utdelande av bestraffningar som saknar stöd i både sina egna regler och det allmänna rättsmedvetandet är regelmässigt SvFFs inställning. Det är ett allvarligt hot mot svensk fotboll och allt vad supporterkultur heter.

Det börjar därför bli dags att de stora klubbarna i allsvenskan börjar titta på hur man kan neutralisera SvFFs och dess fullständigt absurda påhitt. Självklart är ett rimligt alternativ att bygga upp en organisation i stil med Premier League i England som styr över sin egen liga och de ekonomiska värden som ligan genererar. Pajasorganisationen SEF är sin nuvarande form av nickedockor till SvFF inte ett alternativ om inte en radikal kursändring sker. Om inte annat så borde klubbarna lockas av de ekonomiska fördelarna som en egen organisation ger. De slipper låta Lagrell förhandla TV-avtal som han inte har en aning om hur man gör och man kan även genom en stark organisation börja ställa hårdare krav på SvFF i regelfrågor och på andra områden.

Gränsen är nådd, huliganerna i SvFF måste rensas ut!